◀ Operationen ►

Förra tisdagen, 21/4-15, var det dags för min (förhoppningsvis) sista sklerosering.

Operationen gick bra, men jag tänkte skriva lite mer detaljerat, mest för min skull men också om någon annan ska göra en sådan operation någon gång så kan det vara skönt att få läsa om den.

(Blir nog en del sidospår i texten ☺)

När vi kom ned till Uppsala på tisdagen, så var det samma visa som vanligt; Vart f*n ska vi?! 

Trots att vi har vart i Uppsala flera gånger, så är den stan nästan omöjlig att lära sig. Enkelriktat, privat, smala vägar, vägarbete och CYCKLISTER (till förbannelse!).

Jag förstår verkligen att Uppsala kallas för cyckelstaden, den är hemsk att köra i (JAG kör INTE där, det får Björn göra! Jag hade bara gasat och hoppats på det bästa, haha ;)).

Snart i Uppsala!

Vi parkerade på Studenternas IP, där brukar det finnas plats. Om inte annat, så finns det en "okänd" grusplan 2 minuter därifrån.

Det bästa med Studenternas IP är att människor som har tid kvar på sina parkeringsbiljetter ger bort dem. Så, har man tur får man en gratis, sedan när man är klar kan man ge den till någon annan om det finns tid kvar! 

När vi parkerat så gick vi upp till sjukhuset, för övrigt var det VÅR där ! Gräset var nästan grönt, det var knoppar i träden, solen var framme och folk gick omkring i kortbyxor och t-shirt. 

Väl inne i på sjukhuset fick jag träffa en inskrivningssköterska , där blir man vägd, mätt och får kontrollera uppgifter och lite sånt. 

Jag fick också Emla (bedövningsmedel) i armvecken och på handryggarna så att sköterskan kunde ta blodprov på mig (bara kolla så att allt är bra).

Efter inskrivningssamtalet träffade jag en läkare som gjorde en hälsoundersökning, kolla öron, näsa, hals och se så att det går bra att söva mig. Dessutom var det två "blivande kollegor" (som praktikanterna kallas) där och fick undersöka mig också. 

För min del får personer under utbildning gärna undersöka och peta på mig, det har jag inget emot. Bara jag har utbildad och kunnig personal som gör "grovarbetet" så är jag mer än nöjd.

När jag vart hos läkaren gick vi tillbaka till sköterskan som skulle ta blodprov på mig.

Jag är väldigt svårstucken, typ omöjlig. Men inskrivningssköterskan lyckades att hitta ett blodkärl som ingen annan har vart och "nålat" i, så det gick på 2a försöket! Men det var ändå skönt att vara bedövad, annars gör det ont när någon "gräver" i ens blodkärl..

Efter undersökning nr.2 gick jag upp till avdelningen och fick mitt rum (5), eget rum, wihoo!

När jag lagt in lite grejer i skåpet åkte jag och Björn till Jula & IKEA. 

På Jula köpte vi underkläder (världens skönaste trosor!), sedan är det kul att kolla runt, hemifrån oss till närmsta Jula är det en bit.

På IKEA åt vi lite middag och strosa omkring. Köpte lite "småplock", typ doftljus, tvättkorgar.. Inte något jätteroligt kanske.

IKEA bygger om..

 När vi var klara på "stan" körde Björn upp mig till sjukhuset, sedan parkerade han bilen på hotellet och gick upp till sjukhuset (typ 700meter). 

Innan jag gick in och tog en dusch så satt vi och kollade lite på TV, pratade om operationen och sånt.

Blodproverna såg bra ut.

Jag är så glad att Björn följde med, världens bästa fästman ♡!

Runt 21:30 gick Björn "hem" till hotellet, och jag hoppade in i duschen, sedan rätt ned i sängen.

Jag var sååå trött, men kunde inte sova. Istället drack jag citronté och kollade på en dokumentär om WW2 i färg, och någon om olika gäng i USA. Riktigt intressant!

Glad över ett eget rum ☺.

På morgonen blev jag väck 06 av en sköterska som tog temp, och så fick jag ett glas saft.

Jag frågade vart jag kunde hämta kaffe, då fick jag svaret att jag inte får dricka kaffe innan min op! Herregud, snacka om panik! INGET MORGONKAFFE?!

Men, till slut fick jag kaffet! Det var en liten missuppfattning bara.. puuhh!

Björn kom vid 09 och höll mig sällskap. 

Vi fick reda på min op. tid, 11:40 . Egentligen skulle jag ha opererats k. 13:00, men den blev tidigare. Det är jag glad för, förra operationen jag gjorde blev framflyttad flera timmar! Ush, det var riktigt drygt och ligga och vänta.. vänta.. och vänta. Speciellt när man är livrädd för att bli sövd!

Men, som sagt, så blev denna op. tidigare än tänkt. 

Så Björn och jag pratade lite, plus att det kom in en till patient till rummet. 

Alldeles innan jag skulle åka kom det in... TVÅ CLOWNER!

Värt att nämna är att jag avskyr clowner! Inte så jätteroligt att ha dom på näthinnan innan man slocknar, haha!

Tur nog så var dessa clowner väldigt glada och snälla. 

De gjorde trick med ballonger, skämtade och grejer, haha. Nej, jag låg inte på barnavdelningen. Men tydligen så går dessa clowner omkring på sjukhuset och piggar upp patienterna. Det blir man glad över!

Jag fick ett ballonghjärta (som jag fortfarande har kvar) och en klubba alldeles innan jag rullades iväg. Björn fick vara ansvarig över sakerna ;) .

Ena clownen sa något i stil med (minns inte riktigt) att "Pojkvännen (Björn) får ordna en ring till dig sedan!" Varpå jag svara att "Det har jag redan :D!".

Då skratta clownen och lämnade över "Fruns saker till mannen!".

Då orkade jag inte riktigt protestera.. Att bli kallad Fru har jag inget emot, haha.

Tack, snälla clowner ☺.

När mitt vårdpar rullade mig till hissarna, så visade det sig att de inte funka. Så istället för de vanliga hissarna så blev det en annan, eller som ena clownen sa: "Bakägen".

Väl nere i operationsrummet (Lab 36, låter skitläskigt!) fick jag skutta över till den (förvånatsvärt) sköna båren. Ja, den är faktiskt riktigt skön att ligga på!

Jag fick träffa alla sköterskor och läkare, flera av dem känner jag till sedan innan. Plus "min" läkare, som jag tycker om! Känner mig alltid säker när han är med. 

Innan det var dags att somna fick jag andas in lite "gummistövel" (ren luft, som luktar gummistövel). Sedan sa narkosläkaren "Nu somn..). Sedan minns jag inget, haha!

Operationen tog 3 timmar, och gick bra. Pär ("min" läkare) hittade ett blodkärl som.. var på utsidan skallbenet, och inne i skallbenet. Detta lyckades han spruta in skleroseringsmedel i. Han "fick" några mer rackare också.

"Som vanligt" vaknade jag fort på Uppvaket, låg där en kort stund (10-15 min tydligen) innan jag vaknade. Även denna gång hade jag blivit stucken i ena foten (dropp), antagligen för att det är lättare att sticka mig där.

När personalen på Uppvaket såg att jag var "vaken" så blev jag upprullad till min avdelning. Dock tror jag att jag sov, eller iallafall var helt väck på vägen upp, för jag minns ingenting!

Apropå det, så senaste op. när jag blev nedrullad&hämtad, mannen som körde mig såg precis ut som sångaren i Raubtier, minns att jag frågade honom om det, haha..

När jag kom in genom dörrarna till avdelningen såg jag Björn till höger, inne i väntrummet ♡ .  Då blev jag glad ♡ ! (Jag är så glad över att ha världens bästa familj ♡ ♡ ♡ )

Sedan är det faktiskt ganska dimmigt, minns delar. 

Jag fick kaffe, och så fick jag ta en mycket efterlängtad snus (jag fick inte lov att snusa/äta/dricka vissa saker från kl. 24 natten innan op.).

Pär kom in och pratade efter en stund, berättade om operationen och sånt.

Sedan fick jag klartecken att åka hem (jag har sjukhusskräck, också!).

Tummen upp !

Så medans jag vinglade runt och packade ihop mina saker så gick Björn ned till sitt hotell och packa sitt, och hämta bilen.

När jag "checkat ut" från avdelningen gick jag ned till Apoteket och hämtade ut smärtstillande ( Morfin & Citodon). Tjejen i kassan var jätte snäll, och ringde Pär när hon såg att han inte hade skrivit recepten än.

Mitt huvud gjorde riktigt ont, och det snurrade ganska rejält när jag gick ut för att hoppa in i bilen.

Resan hem gick bra, och ganska fort.

Fin kväll på vägen hem.

Vacker himmel!

Väl hemma var det skönt att träffa missarna igen, och sedan slappa en stund i soffan innan man "hoppa" i säng.

Nu, 11 dagar efter operationen mår jag ganska bra. Kanske är för att jag fortfarande äter smärtstillande ?

Men svullnaden ar gått ned litegrann (såg ut som en boll på vänster sida!), och jag kan äta!

Den första veckan lever man på flytande, för att det gör SÅ ont att öppna munnen/tugga. Dock har jag inget emot det, jag ÄLSKAR soppa!

Annars så tror (och hoppas) jag att detta var den sista skleroseringen. 

Det är en känsla jag har haft sedan förra operationen. Att det skulle bli en gång till, sedan kommer det inte behövas någon mer.

Det tror jag fortfarande.

Jag förväntar mig inte att bli helt av med huvudvärken, det gör jag inte.

Jag tror att det mesta av den kommer försvinna, men så kommer jag ha huvudvärk lite då och då. Men istället för en huvudvärk som man känner sig nedklubbad av, så tror jag att den kommer vara.. enkel? 

En "då och då huvudvärk" som man kan leva normalt med. Slippa vara sjukskriven, och istället jobba, resa och sånt roligt!

Jag vet inte riktigt, men jag hoppas och tror på det bästa.

Och jag känner mig rätt så redo att bli av med huvudvärken.

Nu var det en lite detaljerad beskrivning kring operationen, någon dag kanske jag ska skiva lite mer om själva huvudvärken?

Jaja, det märks.

Nu ska jag och min älskling mysa ner oss framför en film. Jag vill gärna skriva att katterna ska göra oss sällskap, men dom är hellre ute och äter möss!